Lilltorpet 1931-1985

Den här historiken skrevs 1985 av Inger Ekstrand. Den handlar både om vad som hänt på Lilltorpet och om SGU:s/UNF:s verksamhet under åren 1931 till 1985.

1931

Den 16 maj 1931 inköptes fastigheterna Korsgården 1⁶ och 3¹ inom Kopparbergs socken av kapten Gösta Ströman. Köpeskillingen var 8000 kronor och Henning Lind gick i borgen för lånet.

Vad som då fanns var det ursprungliga Lilltorpet, dvs. den gamla mangårdsbyggnaden (numera även kallad serveringsbyggnaden) samt några härbren och uthus. De övre delarna av tomten bestod till största delen av sten och var ganska otillgänglig.

Tyvärr saknas nästan alla handlingar från de första sex-sju åren varför vi vet väldigt lite om vad som hände då och vilken verksamhet som SGU 89 Falun bedrev på Lilltorpet.

1935

1935 var ett aktivt år på Lilltorpet och medlemmarna hade olika veckor de var vakthavande. Man införskaffade ett piano och Linnéa Eriksson skänkte böcker varför man diskuterade inköp av en billig bokhylla. Man inköpte också en ny radioapparat till halva priset (280.-) pga. att man vunnit andra pris i en tävling om medlemsökning.

taket vid öppna spisen lagades och en ombyggnad diskuterades. Det kom en förfrågan från Bergslaget om att framdraga en högspänningsledning över skogskanten, vilket också genomfördes. Det var dock tydligen delade meningar om ersättning för intrånget, och förfrågan återkommer flera gånger i protokollsanteckningarna, utan att något resultat redovisas.

Ved inköptes: 5 kubikmeter á 5 kronor.

Beslutades att GK Aktiv skulle få sätta upp vissa gymnastikredskap på Sommarhemstomten och bedriva gymnastikträning där under sommarmånaderna. Ersättningen skulle uttagas "in natura".

Fotograf Dely anmodades att knäppa kort bla till försäljning med ensamrätt för sommarhemmet.

Ville man hyra tennisplanen kostade det 50 öre per timme och man skulle då sopa av planen efter sig. Hyra för racket var 25 öre per styck och för bollar 25 öre i timmen.

1938

Den 15 juli 1938 tillköptes Korsgården nr 10² av Anna Klingvall för en summa av 2500 kronor.

James G Jönsson utsågs att fullfölja ärendet, verkställa betalning, orda med lantmäteriförrättning och i nödiga fall teckna föreningens namn.

En begagnad dansbana inköptes från AB Lindarna för 150 kronor.

Under detta år hade man möten på Lilltorpet två gånger i månaden under sommaren och det fanns tillgång till bad, idrott, serveringar, musik, bordtennis, badminton, krocket samt lek och dans.

På denna tid fanns en klubb som kallade sig "Kvinnohatarklubben" och som sedermera bytte namn till "Rädda mannen från kvinnan". Hur det egentligen var med kvinnohatandet kan man ju fråga sig, eftersom de anordnade samkväm på Lilltorpet den 26 november med allsång, servering och dans. Buss avgick från Stora torget och inträdesavgiften var 25 öre.

Vid denna tid fick de ej ha dans på Ordenshuset, eftersom byggnadsföreningen sade bestämt nej.

En ny veranda byggdes på mangårdsbyggnaden.

1940

År 1940 arrangerades Lilltorpsmässan för första gången vilket rönte stor uppmärksamhet i pressen, som skrev många spaltmeter om arrangemanget. Det skulle också färgfilmas, vilket var första gången i Falun.

Lilltorpet kunde då erbjuda en 4000 m² stor campingplats samt underhållning av The Hanson Brothers, Tatjana Angilini ("Prinsessan Snövit") och tal av någon känd person (inbjudna var statsrådet Gösta Bagge, Stockholm, statsrådet Gustaf Andersson och löjtnant Einar Dahl).

Behållningen skulle gå till Dalarnas SGU-distrikts verksamhet, pga. att det ej skulle bli något ungdomsmöte det året. I ett av breven till de inbjudna stod emellertid att behållningen skulle gå till arbetet mot TBC och till upplysningsarbete bland ungdomen.

Dalagodtemplarna inbjöds till Lilltorpet för att komma samman och utbyta tankar samt giva varandra goda tips till arbetssätt. Där förekom cabaré, skämttävlingar, anförande av Henning Lind med mera.

I mars 1940 hade SGU 89 Falun en kampanj för den moraliska upprustning med bla deklamationstävling i Arbetarföreningens A-sal, samt lekafton och allsångs- och musikafton.

1941

Detta år genomfördes de bland allmänheten så populära allsångsaftnarna i Stadsparken (för första gången?).

Vid 10-årsjubiléet 1941 efterskänktes de flesta delarna i Lilltorpet på begäran av föreningen.

1942

En grundlig restaurering av köket i serveringsbyggnaden företogs under maj månad, bla därför att militär varit förlagd till sommarhemmet under den gångna vintern. Då kläddes väggar och tak med Tretex och efter den ena långväggen gjordes en arbetsbänk med inte mindre än sju lådor och sju skåp; "utrymmen som komma väl till pass".

Intresset bland avdelningens medlemmar för att vara på Lilltorpet var ganska dåligt under sommaren, som inleddes med Majbrasa den sista april. Trots att några större program till midsommarfesten ej hade utannonserats besöktes midsommaraftonens arrangemang av cirka 3000 personer.

1944

Även detta år var intresset för att arbeta på Lilltorpet dåligt, men en ny veranda på framsidan av serveringsbyggnaden byggdes samt gjöts en platta ovanpå den öppna spisen i storstugan.

Valborgsmässofirande genomfördes men inget midsommarfirande pga. att planen var helt översvämmad.

1945

Detta år höjdes fastighetens taxeringsvärde med 1500 kronor.

Under midsommarhelgen var Dalarnas Ungdomsmöte förlagt till Lilltorpet, vilket besöktes av cirka 4500 personer. I övrigt var denna sommar ganska lik de närmast föregående.

1947

Den 13 april 1947 firade SGU-avdelning 89 Falun 40-årsjubileum.

1949

En fast avgift på 15 kronor per kväll för att hyra Lilltorpet fastställdes.

Under vintern hölls sammanträden på Linds konditori, Lindarnas lunchrum, Lilltorpet och Britas Konstshop.

1950

Ett brev skickades till landsfiskalen i St. Kopparbergs distrikt med anhållan om att få anordna offentliga festligheter på Lilltorpet 23-24 juni. Entréavgiften var kronor 1.50 och behållningen skulle gå till arrangörernas nykterhetsverksamhet.

1951

I mars detta år behandlades avdelningens skogslott på Vällgårdsberget. Två förslag förelåg: 1) att sälja hela skogslotten 2) att avverka skogen och sedan sälja virket. Beslutades den 19 mars enligt förslag nummer två att avverka skogen och sedan sälja virket. Orsaken var att man behövde pengar till en ny dansbana.

1952

Föreslogs att anordna brasaftnar på Lilltorpet vintertid samt att ett nytt lån insättes på Lilltorpet.

SGU:s och logen Dalmasens idrottskommittéer fattade vid ett gemensamt möte beslut om att anhålla hos SGU 89 Falun att få disponera lilla härbret vid Lilltorpet för byggande av ett finskt bastu.

Dalarnas SGU-distrikt genomförde sitt årsmöte i Falun och vid ett avdelningsmöte diskuterade man en förfrågan om att anordna 1954 års Nordiska kongress, där förläggning bla skulle förläggas till Lilltorpet (i tält).

Stadens godtemplarorganisationer kallades till ett möte där man skulle diskutera frågan om att skapa en gemensam godtemplargård på Lilltorpet som "vi skall kunna uppvisa för och härbärgera besökande ordenssyskon". Anledningen var att Lilltorpet skötts dåligt under 89:ans svaga period.

1953

Föreslogs att Lilltorpet skulle vara hela Godtemplarsamhällets, med lika bestämmanderätt av logerna och SGU.

Godtemplarnas RM i orientering anordnades av SGU. Vinsten på kronor 189.58 blev till en grundplåt på en bastuinrättning vid Lilltorpet.

En sköld med Falu stadsvapen med inskription erhölls som pris i medlemsvärvningstävling, från SGU:s distriktsstyrelse. Priset placerades på Lilltorpet. Johnny Bengtsson skänkte en kopparkittel till Lilltorpet.

Lilltorpets piano uthyrdes till en familj i staden för 5 kr/månad under förutsättning att det var stämt när det återlämnades.

Föreningen ordnade utflykter till Lilltorpet på söndagarna, valborgsmässofirande samt servering varje kväll. Fr o m första maj var Lilltorpet öppet vardagar från kl 18.00 och söndagar från kl 10.00. Medlemmarna hade jourtjänst – en vecka var.

Vinstdispositionen av sommarfesterna på Lilltorpet var: 10% till amorteringslån på dansbanan, 10% av resterande belopp (=1 620.96) till fritidsverksamheten och 90% till ordinarie kassan.

1953 anslogs 12 kronor till inköp av två begagnade bandykurar, och man hade sedan träning fr o m 1 november varje söndag, med stor uppslutning.

En tävling anordnades där tävlingsuppgifterna var att dels vara på Lilltorpet så mycket som möjligt och dels visa god arbetslust. Priset var en gratisresa till 1954 års kongress i Örebro.

Biobiljetter utlottades på avdelningsmötena och på nästkommande möte diskuterades filmerna. Eventuellt skulle en kurs i jiu-juitsu ordnas.

Beslutades försöka starta en tidning "SGU-nytt" med U Morén och Gösta Bäckström som ansvariga. Anslogs 50 kronor till detta.

1954

Under året förekom livliga debatter i styrelsen huruvida Lilltorpet skulle bli alla godtemplares egendom.

Beslutades frakta upp pianot till Lilltorpet.

Till midsommarfirandet skulle man försöka få 40 personer att hjälpa till. De som ställde upp skulle bjudas på en resa.

Veckoprogrammet bestod av måndag och fredag arbete på tomten, torsdag handbollsträning för flickorna, tisdag möten och styrelsesammanträden.

Den 5 oktober gjorde man en utflykt till Lilltorpet för att riva dansbanan och man anordnade ett Lilltorpsmästerskap i korong.

1955

Lilltorpsmässan gav en behållning på 3 047.09 kronor. De som hjälpt till vid arrangemanget blev bjudna på en resa till Stockholm.

Lilltorpet togs bort som tillgång i kassarapporten (7 500.-) för att åter tas med 1957-58 och då uppsatt till ett värde av 20 000 kronor.

Under våren 1955 hölls ett flertal möten med olika konstellationer om att överlåta Lilltorpet till Falu Godtemplarsamhälle. Anledningen till detta var att flertalet medlemmar var för unga och ej orkade sköta Lilltorpet. Med anledning av detta gjordes en plan för minst 10 år upp för hur man ville att Lilltorpet skulle se ut. Diskussionerna gick sålunda:

"Man skulle bevara den gamla fastigheten i sitt nuvarande utseende, likaså härbrena. Möjligtvis att de skulle flyttas något närmare vägen och något mera isär. En nybyggnad som en stor samlingssal med gillestuga i jordvåningen och som sista etapp en bostad for eventuell vaktmästare. Byggnadsstilen skulle vara i rundvirke, en gammal lada eller parstuga uppföras så att en inhägnad gårdsplan erhölls. Mest brännande var nytt underlag för dansbanan samt ny musikestrad som också kan användas som scen. Under scen kan byggas en bastu varvid även ett omklädningsrum erhålles."

Vid ett senare möte, den 10 mars, konstaterades att det ej går att bygga bastu under scenen, då denna skulle bli för hög. Däremot skulle det gå bra att bygga bastun på udden om det ginge att ta timret från den gamla ladan, eller försöka få fatt på en liten lada. Diskuterades även flyttandet av ladan till ovanför gårdsplanen och där bygga den till vedbod, redskapsbod och avträden.

Citat från sammanträde på Lilltorpet omkring den 15 mars 1955:
"Byggnaderna undersöktes varvid befanns att av ladan nog intet kunde tagas. Däremot går det förmodligen att få gillestuga under Storstugan. Bottenlaget till dansbanan helt nytt och scen i samma bredd som banan, då även uppträdanden från scen kan ske. De närvarande tittade också på hagen vilken mer än väl behöver upprensas och gallras. Ett omfattande dräneringsarbete är också nödvändigt, likaså utfyllning av stora områden. En hel del förbättringar av själva stugan är också mycket nödvändiga. Planteringskommitté tillsättes för ordnandet av trädgården å blommor till sommaren."

1957

Vid ett sammanträde 18-19 maj 1957 beslöt förstärkta förbundsstyrelsen att "icke bevilja SGU-avdelningen 89 i Falun försäljningsmedgivande för sitt sommarhem Lilltorpet…". Detta med anledning av att Falu Godtemplarråd gjort en framställning om att få överta Lilltorpet.

Henning Lind fick detta år i uppdrag att ordna med gränsbestämning för Lilltorpet och för detta anlita lantmätare.

Artister på Lilltorpsmässan var Sigge Fürst, Snoddas och Jularbokavalkaden.

1958

För första gången genomfördes en nyårsfest på Lilltorpet.

1959

2 000 kronor satsades för att få Lillstugan färdig.

Under året förekom många insamlingar, lotterier o dyl. till förmån för CP-skadade barn och de barn som behövde komma till någon koloni.

Man anordnade dansaftnar på Lilltorpet i samarbete med Malmgården, hobbyverksamhet, avdelningsmöten och bordtennis.

Man kan också utläsa att generationsmotsättningarna stundtals var ganska stora, se utdraget ur detta härliga protokoll som Cajsa Wahlstedt skrev den 2 juni 1959:

"Rapport från Lilltorpskommitténs sammanträde:
Kvarliggandet skall förbjudas, om man inte har tillåtelse av Linnéa Eriksson. Dansbanan skall repareras av Idrottsföreningen. Dansbanan som ligger på verandan skall läggas ut.

Jan Tollsten protesterade. Det blir inget gjort om man inte får ligga över. Sam påstod att torpet håller på att bli ett ålderdomshem, antagligen grämer det somliga att de inte har torpet kvar. Varför får vi inte övernatta där? Det har aldrig varit nåt bråk och inget lyse brännes så någon giltig anledning finns absolut inte.

Lilltorpskommittén diskuterades grundligt och det hela verkar som om Lilltorpskommittén har arbetskraft men inget arbete att sätta igång med. Varför sitter en massa äldre i Lilltorpskommittén och bestämmer nar de inte kan komma till mötena och hjälpa till? Man kunde inte finna något svar på denna fråga.

Så var det då om disken: De yngre SGU:arna som varit i torpet med jämna mellanrum och aldrig lämnat disken. Lilltorpskommittén har däremot låtit disken frysa sönder i diskbaljan.

Av någon anledning har någon grävt ner oöppnade lotter, bestick och dekorationer i en grop." Slut på paragrafen!

1960

Ett Lilltorpskontrakt skrevs 1960 där Godtemplarrådets förslag godkändes, med ett års uppsägningstid och att förbundet inträder som andra part om avdelningen skulle nedläggas. Skulle avdelningen vilja ändra på något i kontraktet skall detta ske i samråd med Godtemplarrådet.

Detta år hade man möte på Lilltorpet en gång per månad, samt ett arbetsmöte per vecka. 3-4 grabbar skulle jobba på Lilltorpet varje kväll under sommaren.

Kostnaderna för KFSH uppgick till 5 000 kronor (insamlingar med kollektbössor mm). (Detta KFSH återkommer gång på gång i protokollen men det står inte uttytt någonstans!).

Bastun kostnadsberäknades till 4 155 kronor och då skulle man få 2 000 kronor från Riksidrottsförbundet.

1961

Diskuterades försäljning av skogslotten (igen!), men inget beslut fattades i frågan.

Diskussioner förekom även om byggande av finska bastun samt huruvida försäljningsintäkterna från Masgården kunde komma Lilltorpet till godo.

Beslöts söka andra tvättställ till campingplatsen.

Under 1958-61 investerade Experimentverksamheten 12 291.19 kronor i Lilltorpet.

Citat ur protokoll: "Avdelningen som för en tynande tillvaro var föremål för en hetsig diskussion. Förslag om att den tillfälligt skall läggas vilande har framkommit".

1962

Detta år blev campingplatsen auktoriserad, och man tilläts sätta upp en anvisningsskylt för campingen ute vid stora vägen under tiden 15 juni – 15 september.

Bastubyggnationen kostade 4 487.14 kronor, varav 3 000 kronor erhölls som lån utan återbetalningsskyldighet från logen Dalmasen.

1963

Under åren 1963-66 erhölls 2 000 kronor ränte- och amorteringsfritt från logen Dalmasens s k Masgårdsfond.

Den 4 november träffades köpeavtal om den s k logen. Logen kom att kosta 3 700 kronor, varav 3 200 kronor anslagits från Godtemplarrådet. Återstående 500 kronor togs ur en deposition efter en vårfest år 1956, som anordnats just för att skaffa medel till Lilltorpet.

Från början tänkte man bygga logen i två plan: nedre våningen skulle användas till danstillställningar, för större samkväm, bordtennis, gymnastik och hobbyverksamhet, övre våningen skulle inredas för serveringsändamål, med olika kommittérum och liknande.

Kostnadsberäkningen uppgick till minst 50 000 kronor om logen skulle bli vacker, ändamålsenlig och användbar året runt.

Citat ur anteckningar från 10 november 1963: "Enligt vår mening är denna byggnad det förnuftigaste och löftesrikaste sättet att realisera den gamla drömmen om en Masgård, en godtemplargård, tillräckligt vacker och stilenlig att tilltala våra äldre medlemmar, samtidigt som rymlig och oöm, så att våra ungdomar vågar släppa sig lösa utan att riskera inredningen. Om logen Dalmasen beslutar, att Masgårdsfonden skall insättas i den nya byggnaden på Lilltorpet, så anser vi att den förverkligar en ursprunglig tanke.

I mars 1963 sökte föreningen anslag från Stora Kopparbergs kommun på 4 000 kronor för färdigställande av 12 st minigolfbanor. Den totala kostnaden var beräknad till 9 300 kronor, inklusive förbättring av badplatsen.

I mars detta år skedde även en skriftväxling mellan Stora Kopparbergs kommuns byggnadsnämnd och Falu Godtemplarråd/Lilltorpsstyrelsen angående den utfyllnad som skett i sjön Vällan vid Lilltorpet. Något tillstånd hade ej inhämtats för utfyllnaden, varför byggnadsnämnden krävde en förklaring. Lilltorpsstyrelsen, via Ingvar Busk, svarade att någon utfyllnad av öppet vatten ej skett, utan att det var den gyttjiga stranden, oanvändbar till allt, som höjts, och att avsikten var att skapa en parkeringsplats inte bara för Lilltorpets besökare utan även för kringboende sommarstugeägare. Man sade också att man ej hade en aning om att byggnadslov fordrades för denna sorts arbete. Byggnadsnämnden lät sig nöja med denna förklaring och lät saken bero, om någon mer utfyllnad ej skedde. En förutsättning var dock att utfyllnadens slänter snyggades till.

Under denna sommar hölls simkurser, som var mycket populära.

En helt ny badbrygga med gjutna betongplintar och ett underlag av svetsad U-balk lades på plats.

En helt ny veranda och en trapp byggdes vid entrén till gamla mangårdsbyggnaden.

1965

Huvudentrén vid infarten till torpet fick ett nytt ansikte genom den portal som tillkom våren 1965. En del arbeten skedde också med staketet vid infarten.

Hela skogsområdet täckdikades och utfylldes som område för minigolf.

Hösten 1965 erhölls byggnadslov för uppförande av en kombinerad kiosk och tvätthall, som påbörjades 1965 och färdigställdes 1966.

Logbyggnaden, som inköptes från Österå, var nedmonterad och allt timmer låg på plats upplagt och takat. Byggnadslov hade erhållits och uppförandet av grunden till denna byggnad kostnadsberäknades till cirka 20 000 kronor.

Ett kortsystem för alla campare (under 1964 hade Lilltorpet 800 tältnätter) in fördes. Man ifrågasatte den gällande fördelningen av avgifterna - 2 kronor till Lilltorpet och 1 krona till vaktmästaren - men inget beslutades.

Avgiften för bastubad fastställdes till kronor 1.50 per person.

1966

Scentaket skulle få en översyn med utbyte av trasig papp etc. Andersson och Ingvar Busk lovade göra nytt staket, framförallt gränsen mot Olhans. Byggmästare Andersson hade lovat att gräva grunden för logbyggnaden under sommaren.

1967

Simkurser bedrevs som vanligt med över femtiotalet barn, vilka uppnådde mycket goda resultat under ledning av studeranden Birgitta Sundberg, Aspeboda.

Under våren tillkom nytt tegeltak samt ny takpapp på verandan till Gamla stugan.

Nytt staket runt om tomtgränsen färdigställdes under året, och logbyggnaden fick grunden klar under våren. Det uppdrogs åt byggmästare Andersson att även klara uppförandet av själva stommen om ekonomin så tillät. Grundkostnaderna hade, genom de stora utrymmen som blivit för fritidslokaler i källaren, uppgått till över 20 000 kronor.

Föreningen hade en tombola på Holmtorget vars inkomster gick till Lilltorpet. Under 1965 gav tombolan cirka 20 000 kronor i netto, under 1966 40 000 kronor och under första halvåret 1967 cirka 17 000 kronor.

Möjligheterna att få köpa till något litet markområde för en flyttning av toaletterna undersöktes.

Vattenprov togs vid badstranden, vilket gav ett resultat som visade på låga bakteriehalter, utan anmärkning som friluftsbadvatten.

1968

Kostnaden för underhåll och nybyggnad under 1966-68 uppgick till 51 921.60 kronor.

Under våren 1968 försökte man få köpa till cirka 500 m² mark från Johanssons och med hänsyn till markens beskaffenhet, snårskog och omfattande stora stenkummel, föreslog man ett pris ej överstigande fem kronor per m².

1973

Vissa arbeten i serveringsbyggnaden förekom, såsom målning.

I övrigt var föreningen medarrangör på Lilltorpsmässan tillsammans med Falu IF. Tre danskurser anordnades på Ordenshuset.

1976

Detta år började en uppåtgående trend för föreningen vad gäller medlemsantal och verksamhet. En av de drivande krafterna var Ann Borres, som vid sidan av sitt jobb som kretsinstruktör gjorde en betydande insats för att få fart på föreningen igen.

Efter att ha fått in vatten i källaren dränerades marken runt logen och man installerade elektriskt i logen samt började med köket och toaletten. Det mesta jobbet här gjordes av John Ekström och Ingemar och Kristina Sjögren.

1977

Genom SANT-kurser (dvs. skolkurser i vår regi om droger och UNF) fick föreningen allt fler medlemmar, och man hade arbetskvällar på Lilltorpet varje vecka, samt kampanjdagar och studiecirklar i drogfrågan.

UNF 129 Norslund sammanslogs 1977 med UNF 89 Falun.

1978

Den 16 december invigdes logen med pompa och ståt, varvid en uppvaktning skedde från förbund, distrikt, IOGT-NTO föreningarna inom Falun, Våra Gårdar med flera. Bland gåvorna märks t ex två lyktstolpar från UNF-distriktet som sattes upp efter vägen mot logen, köksklocka, ljusstakar, tavlor, pengar och vattenblandare.

Samtidigt med invigningen firades föreningens 70-årsjubileum.

Dansbanan fick nytt och lite större golv.

I övrigt var aktiviteten stor i föreningen med musikgrupp, minibandygrupper, gammeldanskurs, arbetskvällar på Lilltorpet, studiecirklar, föreningsmöten, bildbandstillverkning med mera.

1979

Arbetet i logen koncentrerades detta år till källaren där bla förrådsrummet färdigställdes. Den ljusskylt där det står UNF (som föreningen fick vid invigningen) sattes upp på gaveln ut mot vägen. En postlåda sattes upp vid vägen och flera inbrott förekom i logen. Där tjuvarna mest tog verktyg och lite andra småsaker.

Falu kommun beviljade ett anslag på 40 000 kronor för rörmokeri och inventarier.

Lilltorpets och UNF-föreningens kassor, som länge varit åtskilda, slogs ihop till en UNF-kassa.

Verksamheten bestod av buggkurs, minibandy, arbetskvällar, teatergrupp, föreningsmöten med mera.

1980

Ventilationen installerades på logen, gräsmattan framför logen gjordes i ordning och badstranden fylldes upp och besåddes med gräs. En ny stereoanläggning inköptes, liksom en ny flytbrygga och nya serveringsbord. Att få ner pålarna till flytbryggan var förknippat med stora problem, eftersom man stötte på berg redan efter cirka en halvmeter.

Verksamheten var livlig under året, med filmvisningar för allmänheten på Lilltorpet, aktiviteter i samband med folkomröstningen om kärnkraft, resa till Lövåsen, tygtryck, försäljning av bröd, påskliljor med mera, arbetsdagar på Lilltorpet, kräftfiske- och skiva, buggkurser, minibandy med mera.

IOGT-NTO:are med flera intresserade fick detta år möjlighet att bli medlemmar i stödföreningen för Lilltorpet genom att betala 50 kronor var. En träff ordnades sedan för dessa. Denna stödförening "rann sedan ut i sanden".

1981

Verksamheten under 1981 var i stort sett lika som föregående år. Dessutom förekom ett arrangemang som hette "Folkligt, festligt i föreningshus", som gick av stapeln samtidigt över hela landet och där vi skulle presentera våra lokaler. UNF 89 hade en utställning på Lilltorpet om dess historia (dess 50-årsjubileum firades samtidigt) samt tipspromenad, underhållning, servering, motionsdans samt sist men inte minst berättade Rudolf Johansson gamla minnen från SGU-tiden och hur det gick till när Lilltorpet köptes.

Under sommaren förekom uteservering på Lilltorpet under några veckor. Tyvärr var vädret väldigt dåligt nästan hela tiden, så antalet besökare var inte det bästa. Dessutom ordnades allsångs- och grillkvällar.

En ny "sittgräsklippare" inköptes för 4 600 kronor.

1982

Arbetet i källaren fortsatte och fotolabbet i logekällaren började iordningställas.

Motionsdanserna under sommaren arrangerades för första året med deltagarantal mellan 28 och 100 st.

I övrigt bestod verksamheten av månadsmöten, arbetskvällar på Lilltorpet, minibandy, klädsömnadskurs, brödförsäljning, valnattsaffischering, fotboll mot IOGT-NTO 92 Falun med mera.

89:ans tidning "89:an - det är vi det", som utgetts sedan 1980 lades ner pga. bristande intresse från medlemmarna.

1983

Under år 1983 ägde den största förändringen under Lilltorpets historia rum. UNF 89 Falun sålde fastigheten Lilltorpet till nykterhetsrörelsen i Faluns byggnadsförening Vi Förenade. Detta innebar inte att allt ansvar togs över av Vi Förenade, utan UNF 89 fortsatte att arrendera Lilltorpet efter vissa, i ordentliga kontrakt nedskrivna, villkor. UNF-föreningen fortsatte också att sköta om uthyrningen och den löpande driften av anläggningen. Däremot började Vi Förenade att renovera den gamla mangårdsbyggnaden, vilket gav som resultat en mycket fin, funktionsduglig lokal med den gamla stilen bevarad.

Även de två gamla härbrena som står vid infartsvägen renoverades med gott resultat.

I samband med försäljningen bildades Lilltorpsstiftelsen för Nykterhetsvård som har till syfte att understödja nykterhetsvårdande och nykterhetsfrämjande åtgärder inom Falun med omnejd. Detta kan ske exempelvis genom lämnande av bidrag eller stipendier. I första hand skall pengarna gå till verksamhet på Lilltorpet.

1984

Serveringsbyggnaden färdigställdes och en genomgripande renovering av hela anläggningen påbörjades, där marken skall fyllas upp och dräneras, staketet skall bytas ut, parkeringsplatsen skall jämnas till i kanterna och göras mer funktionell, ny dansbana skall göras (åttkantig, med tak och förråd under scenen). Även ny kiosklänga och en ny serveringsbyggnad där gästerna kan sitta under tak och avnjuta sitt kaffe, sin glass eller sin korv skall byggas. Denna byggnad skall även innehålla toaletter, förråd och en liten köksavdelning varifrån serveringen skall ske (dock ej något riktigt kök).

Badstranden skall också förbättras för att bättre svara mot de krav allmänheten ställer idag. Så småningom skall även bastun och vaktmästarbostaden förbättras, men det ligger lite längre fram i tiden.

Verksamheten under 1984 var inte den bästa, och eftersom föreningen även hade tillgång till lokaler på "Globen" i centrum (f d Elverkets lokaler) förlades en hel del av verksamheten dit. Man anordnade danskurser, fredagsdanser, minibandy och badmintonspel samt att det förekom arbetskvällar på Lilltorpet, viss opinionsbildning med mera.

1985

Under sommaren 1985 blev renoveringen av Lilltorpet i stort sett klar, med mycket gott resultat. Arbetet har gjorts till största delen av AMS-arbetare under ledning av Inge Andersson som gjort en otroligt insats för att kunna samordna allt, och få anläggningen färdig trots förseningar pga. sträng kyla, djup tjäle och mycket regn.

Under sommaren genomfördes söndags-motionsdanser som vanligt, onsdagsdanser tillsammans med Falu IF och tre trivselträffar i juli. Alla besökare var imponerade av anläggningen (trots att gräset ännu ej kommit upp) och man började så smått tala om "Faluns nya inneställe".

I övrigt var verksamheten lite lam under 1985 men den hölls uppe av envisa krafter i hopp om att en uppåtgående trend snart skulle infinna sig.

Något som dock levde och frodades var musikverksamheten, med flera olika grupper som övade och uppträdde. Föreningen inköpte en musikanläggning för cirka 40 000 kronor som finansierades med lån från Vi Förenade, Lilltorpsstiftelsen för Nykterhetsvård och egna medel.

Slutord

Vid genomläsning av protokollsböcker, anteckningar, brev och liknande uppkommer vissa reflektioner.

För det första slås man av den enorma givmildhet och generositet som präglade föreningens (och säkert alla andra föreningars) verksamhet under 30-, 40- och 50-talen. Pengar samlades in till krigsdrabbade i Finland, till Tbc-drabbade, till barn som behövde åka på koloni osv. Detta trots att ekonomin i föreningen säkert inte var bättre än idag. Visst förekommer insamlingar till svårt drabbade även idag, men de är ganska sällsynta.

För det andra blir man både glad och ledsen över att generationsmotsättningarna varit likadana genom alla år: glad därför att det bevisligen inte bara är den nuvarande unga generationen det "är fel på", ledsen över att det skall behöva vara så. Men det ligger väl i ungdomens natur att vara radikalare, med allt vad det innebär…

För det tredje inser man vikten av de restriktioner och stadgar som försvårar försäljningen av nykterhetsrörelsens lokaler till utomstående organisationer, kommuner o dyl. så fort verksamheten i föreningarna dalar. Hade inte dessa restriktioner funnits hade vi idag med största säkerhet inte haft tillgång till Lilltorpet på det sätt vi nu har. För tyvärr är det ju så att verksamheten i alla föreningar går upp och ner, men även under de mörkaste perioder kan alltid en ljusglimt skönjas.

For det fjärde är det mycket intressant att se, att de planer och idéer gårdagens SGU-medlemmar hade för Lilltorpets framtid, så väl stämmer överens med vad dagens medlemmar planerar och anser, och med hur resultatet blivit efter totalrenoveringen. Förhoppningsvis är alla, såväl "gamla" som unga medlemmar, nöjda med resultatet. Det gäller nu bara att följa upp allt detta med en verksamhet som svarar mot de enorma förutsättningar som nu finns vad gäller underhållning och friluftsliv på Lilltorpet – Faluns enda "Folkpark".